Adolf är försvarslös och hamnar på Tjurkö i Karlskrona skärgård
Adolf hamnar återigen i fängelse
Adolf lyckades inte skaffa sig något arbete sedan han lämnade Kronohäktet i Linköping där han satt för sina andra resa stöld. Han har ingen försörjning utan driver omkring och tigger i socknarna. Därför blir han dömd till 3 års allmänt arbete.
I Nerikes Allehanda 25 oktober 1871 kan man läsa om att Adolf rymmer med en annan intern. Han kallar sig Anders Andersson Skruf. I samma tidning rättar man i en notis texten med att Anders Andersson är ingen mindre än Adolf Ersson. Det som jag funderar över är var Adolf satt fängslad någonstans? Varifrån rymde han?
I tidningarna skriver man att den ena av dessa rymlingar har anilinfärgade händer. Vid sökning på anilinfärgad i dagstidningarna från 1871 så framkommer att det inte var Adolf som hade rymt utan det var till honom som en av rymlingarna, Anders Andersson Skruf, hade tagit sig. Adolf blev alltså felaktigt anklagad i Nerikes Allehanda. Värt att notera är att fängelsedirektören och vaktkonstapeln fick böta 75 kronor vardera för slarv.
I Fångrulla från Fångvårdsanstalten i Örebro verkar han komma in vid den här tiden. Tycker också att det står att Adolf flyttas till Karlsborg, men där finns han inte.
Fredrik Wallin skriver i ett prästbetyg i samband med Adolfs tredje resan stöld att Adolf har varit vid Tjurkö i Karlskrona skärgård. Karlskrona och Karlsborg är ju relativt lika, ett slarvfel från Örebro.
I Fångrulla från Tjurkö finns Adolf antecknad som nummer 220. På Tjurkö har han arbetat som Stenhuggare. Adolf har tagit HHN två gånger och uppfört sig redligt och väl.
Han kommer till Tjurkö 11 januari 1872 och lämnar efter 1 ½ år 2 juli 1873. På fickan har han 75 Riksdaler vilket skulle motsvara cirka 4000 kronor i dagens penningvärde.
Läs mer om Tjurkö vid Blekinge museum där jag har lånat fotografierna
Vad är försvarslös?
"Benämning på en person som saknade laga försvar och inte kunde försörja sig som näringsidkare, hade fast anställning eller egen förmögenhet. Vanligen var en sådan person medellös, idkade lösdriveri eller olaga tiggeri. En sådan person kunde uttas till krigstjänst, dömas till spö och ris, tvångsarbete eller landsförvisning. Under autonoma tiden tillämpades endast tvångsarbete. Lagstiftningen infördes på 1500-talet. Till försvarslösa personer räknades från 1805 också tjänstehjon som blivit avskedade under tjänsteåret för att husbonden hade avlidit eller sålt/förlorat sitt hemman eller flyttat bort. Från 1852 hade en nybliven änka som var av den åldern att hon kunde betraktas som tjänstskyldig laga försvar till nästa stämmodag, då hon kunde ta städsel för nästa tjänsteår. Först därefter ansågs hon försvarslös. Företeelsen avskaffades när näringsfrihet infördes 1879."